Jag står här och lyser som en sol så klar,
och tanken på sommaren blir uppenbar.
Viljan till livet ger den kraft jag får,
när jag tar mig upp genom de tätaste snår.
Jag finns här en tid om än så kort och njuter av nuet
så varför längta bort.
När min tid sen är ute jag sprider mina frön,
med vinden som ofta är så varm och skön.
Anders Hagnevik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar